Jag som ligger bakom initiativet ”Let’s Meet & Talk” har ju inte helt otippat en hel del tankar om det här ämnet. Annars hade jag ju inte dragit igång det här. Men jag vill skilja på mina egna åsikter och andras och kommer därför att dela mina tankar i separata inlägg.

 

Parisavtalet

Eftersom att Let’s Meet & Talk handlar om hur vi kan utveckla besöksnäringen (och våra vistelser i naturen) i en betydligt mer hållbar riktning än vi gör idag så är det på sin plats att lyfta Parisavtalet. Något som ligger som en grund och visar vad vi har att arbeta med, inom vilka ramar.

För enligt Parisavtalet som trädde i kraft 2016, och som tecknats av i stort sett världens alla länder, så säger man att vi globalt ska sträva mot att hålla medeltemperaturen under 1,5 grads ökning. Något som innebär att vi svenskar endast kan släppa ut ca 1 ton co2 per person och år, till skillnad från de 8-10 ton vi släpper ut idag. Idag lever vi som om vi hade 4,2 jordklot – vi ska alltså minska vårt ekologiska fotavtryck med tre fjärdedelar.

Hur kan vi som enskilda individer, företagare, politiker och media ta vårt ansvar i den omställning som vi alla behöver göra tillsammans? Ja, det är mycket dessa tankar som fick mig att kicka igång Let’s Meet & Talk.

Läs mer om Parisavtalet på Naturvårdsverkets hemsida – klicka här!

Hållbar turismutveckling

Vad kan vi inom reseindustrin och besöksnäringen göra för att maximera vår positiva påverkan, och framförallt, minimera vår negativa påverkan på klimat, miljö och lokal livskvalitet? De frågorna ställer jag mig ständigt.
För mig, som turismföretagare, handlar det om att kraftigt minimera mina utsläpp. Det kan jag göra genom val av utrustning, transporter och vilken marknad jag vill synas och marknadsföras på.
Socialt är det viktigt med samarbeten och lokalinvånarnas stöd. Jag minns en gång för några år sedan, då jag skulle sälja in min destination till ett rum fyllt av journalister och strax innan slog det mig vilken moralisk rätt jag egentligen hade att göra detta, utan att först förankra min strategi med lokalsamhället jag verkade i. Med det sagt – samarbete och respekt är viktigt! Förenklat, och kortfattat.

Jag föreläser om hållbar turismutveckling och lyfter då ofta nya synsätt, utmaningar jag ser och hur jag som företagare valt att arbeta. Jag är fast övertygad om att vi kan göra enormt mycket mer än vi gör idag, och jag ser det som en rolig och kreativ process som jag vill inspirera fler att gå in i. Som individer och företagare kan vi använda våra redskap och våra yrkesroller till att skapa stora förändringar, och sånt ger ringar på vattnet för andra att följa. Vad kan du själv göra redan nästa vecka?

 

Hållbart friluftsliv

Den här strävan ligger framförallt på oss som individer och konsumenter. För här finns det ingen tredje part som granskar vårt agerande och certifierar oss som ”hållbara friluftsutövare”. Friluftslivet är en upplevelse och en livsstil vi själva skapar utifrån våra behov.
Så om man nu vill ha en så hållbar livsstil som möjligt och vill att ens friluftsliv också ska vara så hållbart som möjligt – behöver man då tänka på annat än sig själv?
Några privata tankar kring mitt eget friluftsliv… Jag kan ju själv välja vilken utrustning jag använder och varifrån den kommer, vilka kläder jag har på mig. Men jag kan också fundera på hur jag tar mig till mitt frilutsutövande – om det innebär att slänga kajaken på taket och köra ett par mil i veckan – är det så bra egentligen? Nä.

Och väl på plats ute i naturen så är det enligt Allemansrättens principer som jag vistas där. Att inte störa, inte förstöra – har ni tänkt på att det där med att inte störa även kan innefatta att inte störa andra människor i deras friluftsutövande? Respekt och visad hänsyn åter igen.

Och smultronställen, de håller jag för mig själv, av hållbarhetsskäl. Eftersom att mina smultronställen inte har den infrastruktur som krävs för att hantera större mängder besökare än vad de gör idag. Och med en infrastruktur på plats skulle platsen inte längre vara ett smultronställe för mig och andra locals. En tankeställare för många…

 

Turism och friluftsliv – hand-i-hand

Några av de jag pratat med om projektet har först identifierat sig med en av termerna, men längre in i samtalet så ser även de att det de gör nog trots allt påverkar både turism och friluftsliv.
Ja, de hör ju ihop många gånger. När jag går ut i skogen hemma är det friluftsliv, men när jag åker till fjällen för att vandra så är det både turism och friluftsliv. När en turist går i ”min” lokala skog, så är det både turism och friluftsliv.
Många turismföretag, destinationer och reseskribenter tipsar sina kunder och läsare om olika platser och resmål – det är både turism och friluftsliv.

Varför säkra friluftslivet för kommande generationer?

Man kanske frågar sig varför vi ska säkra det idag, det kan de väl göra själva om 100 år? Tiderna förändras ändå… Nä, oschyst tycker jag. Naturen har en annan tidsrytm än människan. Vi människor kan ändra oss över en natt, men naturen tar flera hundra år på sig…
Det är något jag återkommer till ofta, även här i Let’s Meet & Talk. Det summerar mycket tycker jag.
För om framtida generationer ska ha samma tillgång till friluftsliv som vi har idag så innebär det dels att Allemansrätten fortsätter att spridas, efterlevas och fungera bra för alla inblandade. Det innebär också att vårt klimat inte förändras så mycket att vår natur förändras, att vi får ha rena hav, gamla skogar och fjällvidderna kvar även om 100 år. För att minimera klimatförändringarna behöver vi förändra vårt sätt att leva och arbeta på.
De förändringar vi gör på naturen idag kommer ta oerhört lång tid att återställa, då räcker det inte med kortsiktiga planer på 10 år – vi behöver längre strategier än så om vi ska lämna över planeten till nästa generation i det skick den var när vi fick den. Alla strategier borde ha en längd på minst 100 år.

Linda Staaf
Initiativtagare till Let’s Meet & Talk
Turismföretagare och föreläsare på Woods & Water of Sweden
linda@letsmeetandtalk.se