Känsliga läsare varnas. Den här texten handlar om klimatförändring, om gäster som bara vill ha hela tiden och om vår väntan på den där någon som ska fixa problemen vi själva skapat. Det här kan skava, det här kan irritera – eller så landar det mjukt. Det beror lite på…

Klimatförändring och klimatanpassning.

Att vi nu tagit klivet in i en klimatförändring som bara kommer förvärras de närmaste decennierna är inte längre en nyhet och inget jag kommer skriva mer om här, mer än att konstatera det. Att vi fortfarande har en chans att ändra utvecklingen om vi minskar våra utsläpp till noll och binder den koldioxid som finns i atmosfären är också allmänt känt. Utöver detta bör vi också värna den biologiska mångfalden så att våra ekosystem inte rubbas eftersom att det i sin tur leder till ett rubbat klimat. Lika känt är det också att vi generellt sett inte gör något åt det, trots den fakta vi matas med, och det vi upplever och ser med våra egna ögon.

Så, vi behöver anpassa oss till det här scenariot. I Sverige bör vi gå från att leva som att vi har över fyra jordklot till det endaste vi faktiskt har. Det kan ju i ett ekonomiskt tänk också jämföras lite med att leva på sina barn och barnbarns pengar, men den budget vi pratar om här är inte i kronor utan i co2.
Att börja leva inom ramen för vår egen budget handlar helt enkelt om att minska vår förbrukning, konsumtion och resande med tre fjärdedelar.

 

Hur påverkar det turismindustrin?

Ja, säg det… Eller snarare, hur borde det påverka turismindustrin? Om vi som företag och individer ska minska vår klimatpåverkan med tre fjärdedelar – hur skulle det se ut? Skulle ni som företag eller organisation fixa det? Skulle du fixa det privat?

Sen tänker vi på gästerna. Även om vi själva inte vill förändra vårt sätt att leva och arbeta, vad händer om nästan alla gäster gör det? Hur kommer det påverka oss och vår verksamhet? Även om man själv inte vill leda förändringen eller kanske rent av inte ens tar klimatutmaningen på allvar – vad händer den dagen om världen ställer om? Finns det scenariot i er SWOT-analys?
Vad händer med svensk besöksnäring om våra gäster ställer om före oss? Jag tror de senaste två årens pandemi gett oss svaret på den frågan. Hade vi agerat annorlunda om vi såg den komma? Nu ser vi klimatförändring med enorma klimatanpassningar till följd – är ni beredda den här gången?

Jag håller med om att det här är en enorm fråga, den utmanar mig själv, den utmanar oss alla. Den är nog inte riktigt redo att lyftas i det offentliga än, men det är hög tid att vi som jobbar inom branschen själva börjar fundera på det, vad vi vill svara när vi väl står där.

Det sägs att…

”Men turismen är så viktig för människor, den behövs, den gör gott”.  Ja, väl skött gör den gott. Väl skött är den helt fantastisk! Men vart går då gränsen? Den gör gott för människor, men inte alltid gott för planeten och klimatet. Någonstans går gränsen för vad som är hållbart. Det finns tillfällen då det gör mer nytta än skada, och det finns tillfällen då den gör mer skada än nytta.
När är det befogat att spränga sin ”klimatbudget”? Kan vi räkna hem klimatvinster med de utsläpp vi genererar? En handen-på-hjärtat-tanke vi bör ställa oss själva, om inte förr så nu.

”Människor kommer aldrig sluta resa”. Är det verkligen sant… hur har det sett ut de senaste två åren? Att människor inte vill sluta resa är en annan sak. Även om vi fortsätter resa, på vilket sätt bör vi då resa? Och hur behöver branschen anpassa sig till det nya resemönstret och de krav som kommer ställas på våra boendeanläggningar, restauranger och aktivitetsföretag?

”Våra gäster vill ha det så” skulle kunna vara en slogan som passar in på många turismföretag och destinationer idag. Samtidigt som man talar om vikten av att vända sig till just den marknad och målgrupp man vill ha, att skapa personas och riktade kampanjer till ”drömkunden”. Här uppstår en krock… För vart går gränsen? När ska man ge gästerna det de vill ha, och när ska man vända sig till de gäster man själv vill ha? Ska vi själva sätta gränserna för vad vår verksamhet klarar av, eller ska vi låta gästerna göra det?

”Det är inte vi som behöver ändra oss, det är alla andra”. Tänk att de nog säger samma sak.
Vi kan inte ändra dem, men vi kan ändra oss själva och vårt sätt att leva och arbeta. Jag upplever att många tänker svart eller vitt här… att om inte hela branschen, landet, världen, whatever ändrar sig samtidigt så kommer inte jag heller ändra mig. En slags väntan på att någon annan ska ta steget eller säga till oss vad vi ska göra. Men alla har vi olika förutsättningar och det finns ingen mall – så vi behöver själva göra det vi kan med de redskap och kunskaper som vi har.

Fria individer

Det är lätt att tänka att ansvaret ligger hos företagen, media, organisationerna eller politikerna. Men vad består de av? Individer. Det är individerna som behöver förändras, det är individerna som står för förändringen. Det vi som individer kan göra är att förändra det vi kan förändra inom vår del av världen, inom våra arbetsplatser, inom våra hem.
Det finns ingen annan.

Hur är det nu – kan ni er Harry Potter? 🙂 Jag tänker på scenen i ”Fången från Azkaban” där Harry in i det sista väntar på att någon annan ska kliva fram och rädda Sirius Black från dementorerna. Men till slut inser han att den han väntat på är han själv. I sista stund använder han all sin kraft för att avlägsna de mörka hoten och livet återvänder till Sirius.

Kanske den du väntar på är du själv. 🙂

 

Vad vill du göra?

Jag kan såklart inte avgöra vad som är rätt eller fel för någon annan, jag vill inte ens säga vad jag tycker att någon annan borde göra. Vi har alla olika förutsättningar och viljor. Det som funkar för någon passar inte en annan, det som går bra på en plats håller inte på en annan osv..
Det jag vill med den här texten är att få oss att tänka i nya banor, på vad vi själva kan göra och vad vi vill göra.

Vi är trots allt alla fria individer och beslutet att agera, i vilken riktning det än är, ligger hos oss själva.

 

Linda Staaf
Initiativtagare till Let’s Meet & Talk