Sebastian Kirppu, Skogsbiolog

 

Skog – vad är det för något?

Bakgrund

Många människor har olika tankar och åsikter om skogen och vad skog egentligen är.
Den gemensamma nämnaren är att en skog är ett område med träd på. Enligt den internationella definitionen ska den trädbevuxna marken ha en areal med mer än 0,5 hektar (50×100 m) där träden är mer än 5 m höga och krontäckningen är mer än 10% för att få kallas skog.
Men är det verkligen så enkelt? Det är underligt att skogen oftast handlar om endast träden och det är sällan man hör någon berätta om skogen ur ett ekologiskt perspektiv, då skog faktiskt är mycket mer än bara träd. Skogen presenteras nästan alltid som en produktionsyta med träd som ska leverera virke till brädor, pappersmassa, kartong och biobränsle.

Men låt mig presentera skogen som ett ekosystem i stället.

Olika skogstyper i Sverige

I det avlånga Sverige finns olika typer av skog, olika skogsregioner. Nere i den sydligaste delen har vi de så kallade nemorala lövskogarna med ädellövträden på brunjordar. Ju längre norrut vi kommer desto mer barrskogsinslag dyker upp och markerna övergår mer och mer till så kallade podsoljordar. Mellersta och norra Götaland tillhör den boreonemorala zonen där ädelövträden fortfarande finns kvar men barrskogen tar över och börjar dominera. När vi sedan far längre norrut och passerar Dalälven och det som brukar kallas norrlandsgränsen (Limes norrlandicus) har vi kommit upp i den boreala zonen. Här räknar man oftast in 2 delregioner, sydboreal- och nordboreal zon. Man skulle även kunna lägga till mellanboreal zon som är en övergångszon mellan syd- och nordboreal.

Mänsklig aktivitet

I den nemorala zonen har de naturliga skogarna nästan helt försvunnit efter flera tusen år av mänsklig aktivitet där många före detta skogar nu blivit åkermark. I dessa ädellövskogar var de stora växtätarna en viktig del av ekosystemet. Visenter, uroxar, hjortar osv gick omkring och betade i skogarna och skapade tillsammans med brand variationsrika skogar med gamla träd och död ved i olika nedbrytningsstadier.
När den boreala typen av skog tar över blir det mer stora landskapsövergripande störningar som blir viktiga för skapandet av variationsrika skogar. Det är skogsbränder, barkborrar, svampangrepp och stormar. Däremellan gör bävern mindre påverkan genom att dämma små skogsbäckar och åar som översvämmar delar av skogsmarkerna kring vattendragen och skapar variation.

De sista 60-70 åren har mänsklig aktivitet i form av kalhyggesskogsbruk omvandlat det boreala skogslandskapet från att ha varit ett naturskogslandskap av taggiga skogshorisontlinjer med naturskogar till att bli ett industrilandskap med virkesåkrar av unga planterade monokulturer!

 

Skogens ekosystem

I skogens ekosystem är träden en av de viktigaste komponenterna men de är inte ensamma om att skapa detta ekosystem. Det är en mångfald av olika arter av djur, insekter, mossor, lavar, kärlväxter och framför allt svampar som tillsammans med träden bildar skogen.
För att skogen ska må som bäst, rent ekologiskt, ska alla träd som gror som frön i skogen få leva hela sina liv på samma plats vare sig de blir 20 år gamla eller 800 år och uråldriga. Men träden ska även få dö och förmultna på platsen där fröet grodde. Det är så trädens liv i skogsekosystemet har fungerat i hundratals miljoner år.

Under trädens olika stadier som både levande och dött träd finns en massa arter av olika organismer som lever av, på och i träden. Levande träd försvarar sig visserligen mot angrepp av arter som vill skada trädet men ju äldre träden blir desto fler arter kan använda sig av träden. När träden dött brukar man säga att veden är som mest levande eftersom då kan massa olika organismgrupper leva i, av och på den döda veden utan att trädet kan försvara sig mot angrepp. Den döda vedens mångfald är en del av den nedbrytningsprocess som påbörjar när träden dör. Nedbrytningen av gammal senvuxen ved från tallar och ekar kan ta många hundra år medan den går fortare för gran och andra lövträd.

Livscykler för träden varierar men naturligt är dessa något helt annat än de solvarv som skogsbruket brukar använda sig av. Enligt skogsbruket är träden mogna för avverkning redan vid 60-100 år beroende på var i vårt avlånga land trädet växer. Ju längre söderut desto yngre kan träden vara för att vara mogna för att huggas ned. Men i naturen är det helt andra tidsperspektiv som gäller. En gran kan leva i 200-600 år beroende på vart i landet man är, ofta hittas de äldre träden i de nordligare breddgraderna och landets kända äldsta gran (räknade årsringar) var drygt 600 år gammal när den avverkades. Granen tar även tid på sig att dö och förmultna. Men ett någorlunda bra snitt på livscykeln för en gran, från planta till gammalt träd som dör och förmultnar, kan vara kring 300-500 år. För tallen gäller istället tidsrymden 600-1000 år och detsamma för eken ungefär.
Det finns undantag som t ex Old Tjikko på Fulufjället som är världens äldsta granklon och är drygt 9550 år gammal. Denna gran har genom att grenarna tryckts ner i marken av den tunga snön fått grenarna att slå rot för att sedan växa upp och bli nya stammar av samma ursprungliga gran.

Några exempel på hur arter gynnar varandra i de olika stadierna i nedbrytning är till exempel att granbarkborren dödar granen som då blir begärlig för klibbtickan som i sin tur rötar och bryter ned veden. Veden blir nu lämplig som substrat (växtplats för en art; ett dött träd, gammalt träd eller sten) för citronporing.
Citronporing är en akut hotad vedlevande svamp i den svenska skogen på grund av att mängden död ved är så liten. Detsamma gäller för den akut hotade storporiga brandtickan som även den behöver stora mängder granved för att kunna leva.
För tallen gäller att till exempel talltickan som bara kan leva i tallar som utvecklat kärnved (en typ av ved som är inaktiv i det levande trädet (död ved)) börjar med sitt mycel röta veden som sedan gör det enklare för t ex spillkråkan att bygga ett bohål i den mjukare rötade veden. I spillkråkans bohål, som kommer finnas kvar i trädet i många decennier och kanske till och med sekler beroende på hur gammalt trädet blir, kan sedan hökuggla, pärluggla eller mård m fl bo. Tallen som kan leva i mer än 500 år och har under denna långa levnadstid bildat stora mängder kärnved. Denna ved är fylld av kådämnen och terpener vilket gör att nedbrytningen tar mycket lång tid och gynnar ett flertal arter som då kan finna en plats att leva på. Arter som gynnas av denna typ av ved är bland annat dvärgbägarlav, vedskivlav, fläckporing, gräddporing och urskogsticka (de tre sistnämnda är vedlevande svampar).

Skogen och klimatet
Under sin livstid är träden i skogen oerhört viktiga även för klimatet. Dessa naturliga och gamla boreala skogar har visat sig hysa mycket stora kollager. Ju äldre skogen blir desto större är kollagret. Samtidigt vet vi att ju äldre skogarna är desto större biologisk mångfald finns i dem.
En rik biologisk mångfald är också oerhört viktig i klimatarbetet då denna skapar robusta ekosystem som bättre kan stå emot och anpassa sig till klimatförändringar jämfört med havererade ekosystem såsom planterade virkesåkrar. När gamla naturskogar avverkas frigörs kolet i marken som koldioxid till atmosfären. Den gamla naturskogens kollager har skapats av en mångfald av marksvampar, så kallade mykorrhizasvampar. Mykorrhiza är en slags symbios/samarbete mellan svampar och träd. Svamparnas myceltrådar (rottrådar) får kontakt med trädens rötter och i symbiosen ger de trädet näringsämnen och vatten i utbyte mot att trädet levererar kolhydrater till svampen. Det är också mykorrhizasvamparnas mycel som ser till att upptaget kol genom trädens fotosyntes lagras i skogsmarken och gör densamma till en kolsänka.
Svenska forskare, men också internationella forskare, har visat att om inte dessa boreala gamla naturskogar avverkas eller brinner alltför ofta kommer kollagren att växa år för år. Svenska forskare fann bevis på att skogar på öar i Hornavan och Uddjaure i Norrbotten har bundit och lagrat in kol under minst 5000 år och att de fortsätter göra så även idag. Detta är ett tydligt exempel på hur biologisk mångfald och klimat hänger ihop och kan inte särskiljas som om de vore två olika ärenden. Klimatet och den biologiska mångfalden är tätt sammanlänkade och vi kan inte bortse från det ena för att rädda det andra.

Slutsats

Levande gamla skogar där träden får bli uråldriga och dö i skogen där de grodde är den allra bästa skogen för både människa och miljö, särskilt i dessa tider av klimatförändringar och utarmning av biologisk mångfald.
Enligt forskarna har vi tio år på oss att häva klimathotet så vi måste göra något nu. Att låta mer av skogen bara få stå kvar och fortsätta växa och vara hem för en biologisk mångfald samt lagra in ännu mer kol från atmosfären måste bli första prioritet om vi vill ge våra barn och barnbarn det bästa tänkbara för deras framtid.

//Sebastian Kirppu, Skogsbiolog
(Porträttet på Sebastian är fotograferat av Jan-Erik Nilsson från Gällivare)