Hållbar turism 2.0

Av Hanna Anfelter, Reform Travel

Den svenska debatten om hållbart resande har länge likställts med koldioxidutsläpp och flygets vara eller icke vara. Och det är en mycket viktig fråga samt en stor utmaning. Innan Corona stod turismen för cirka åtta procent av de globala utsläppen varav flyget för två-fyra procent av dem.
Det innebär att turismen inte kan ducka utan måste haka på och ta sitt ansvar till minskade utsläpp, både före, innan och efter.
Men det är inte den enda frågan när vi pratar hållbart resande och hållbar turism. Hållbarhet vilar på tre ben, det miljömässiga, det sociala och ekonomiska. Det är först när det finns en balans dem emellan som vi kan prata om hållbarhet. Som Jeppe Klockarson brukar säga ”Tänk det som en trebent pall. Tar du bort ena benet, faller pallen”.
Ska vi lyckas få till en ordentlig förändring och se till att turismen lever upp till sin fulla potential att utrota fattigdomen, bekämpa klimatförändringarna samt skapa bra platser att bo på och besöka, måste vi kunna prata om helheten.
Klimatkrisen har hamnat lite i skymundan av Coronapandemin men är fortsatt en brinnande aktuell fråga. 2018 blev flygskam ett nyord. Rörelsen ”jag stannar på marken” grundades och fick internationell spridning. Kändisar ställde sig på rad och deklarerade att de slutar att flyga. Samtidigt var det märkligt tyst från resebranschen. I bästa fall började de kommunicera att de numera klimatkompenserar för alla sina resor men i övrigt hände inte mycket. De flesta hoppades nog att det skulle blåsa över och återgå till det normala.
Sen kom Corona och 2020 blev ett flygfritt år. För alla. Enligt UNWTO vart det en miljard färre människor som reste under 2020, och siffrorna är nere i nivå med nittiotalets.
Sett från den ljusa sidan – restoppet och stora nedstängningar av samhällen har lett till minskade utsläpp av koldioxid och en chans för naturen att återhämta sig. Fler människor har dessutom hittat ut i naturen och fått en ökad förståelse för dess värde. Förhoppningsvis.
Men samtidigt drabbas rese- och besöksnäringen hårt av det uteblivna resandet.
Turismen är en stor inkomstkälla för många länder inklusive Sverige. Globalt sett sysselsätter turism och resor 10 % av världens arbetsföra befolkning. När alla tvärt slutar resa får det således konsekvenser på många andra plan än sett till direkta koldioxidutsläpp.
Människor står utan inkomst när resenärerna uteblir. Små verksamheter blöder eller går i konkurs och tjuvjakt och skogsskövlingar ökar när ingen betalar för att uppleva floran och faunan. Allt fler börjar inse att det inte enbart handlar om flyget och dess utsläpp. Lika viktigt är det att arbeta med social och ekonomisk hållbarhet.
Ofta lägger vi ansvaret på den enskilda individen att göra förändringar. Flyg inte, shoppa inte, ät inte kött – när ansvaret borde vara tudelat. Vi måste arbeta med såväl ett förändrat utbud som efterfrågan.
Besöksnäringen har länge styrts av kortsiktighet med volymer och omsättning som största drivkraft. Med fokus på destinationer som snarare lägger pengar på marknadsföring än management. Resultatet blir överturism där lokalbefolkningens bästa får stå åt sidan för att tillfredsställa turisterna och besökarnas behov. Det är lätt att stirra sig blind på besökssiffror, och glömma bort att räkna på nettovärdet av varje enskild besökare. Och hur värderar man platsen, människorna och kulturen bortom turismen?
För det är egentligen vad det borde handla om. Turismen ska tillföra ett värde. Inte definiera det. Den ska bidra till inkludering, stärka lokala ekonomier, ge människor en sysselsättning och bringa inkomster till destinationen. Och det bästa av allt – skapar vi bra platser att bo på, skapar vi också platser intressanta att besöka.
Coronaviruset har visat att världen kan ställa om på kort tid. Nu behöver det ske en ordentlig omställning även inom turismen. Det är dags att prata om hållbar turism 2.0. Nationellt som internationellt. Branschen och resenärer måste kräva ett nytt narrativ. Där vi går från kortsiktighet till långsiktighet. Till mindre volymer med mer kvalitet.
Där turismen tillför ett värde till en redan välmående plats. En turism som sätter lokala samhällens intressen främst. Som bidrar till hållbar sysselsättning, en levande landsbygd, bevarandet av skogar och viktiga ekosystem.
De som tror att hållbart resande bara appliceras på utlandsresor har fått sig en tankeställare under året då svemester trendat som aldrig förr. Överturism, trängsel, slitage på natur, selfies med vilda djur, nedskräpning i fjällen och på stränder. Problemen är lika reella på svensk mark som på utländsk, och kunskapen behövs mer än någonsin.
Hållbarhet och hållbar turism känner inga gränser, det är ett angreppsätt och en utgångspunkt för att skapa en sund utveckling av turismen, och vårt sätt att mötas och resa. Internationellt som nationellt.
Text: Hanna Anfelter/Reform Travel